Jag har läst “Rötter” av Alex Haley, en bok som berättar historien om Kunta Kinte, en svart man från Gambia som kidnappas som slav och fraktas i ett slavskepp över Atlanten till Nordamerika. Boken följer hans liv under det hårda slaveriet, där han tvingas ge upp sitt namn, sin religion och sitt språk. Jag får lära känna Kunta, som gifter sig och får barn, och hans ättlingar som lever i olika tider och platser.

Kunta Kinte föddes in en muslimsk familj och var en troende muslim i Afrika, i byn Juffure, där han lärde sig be och recitera Koranen. Han behöll sin tro trots allt motstånd han mötte som slav i Nordamerika. Han vägrade äta svinkött, dricka alkohol eller bruka tobak.

”Att tro på Allah var lika väsentligt för honom som själva livet.” (s. 104)

Senare i boken upptäcker jag att hans barnbarn aldrig får chansen att utforska sin muslimska tro, utan blir kristna istället. Det leder mig att överväga trons betydelse för muslimer i Sverige och hur vi behåller den i utmanande och prövande situationer i ett majoritetssamhälle som misstänkligör den muslimska tron.

När jag läser “Rötter” verkar det som om den muslimska tron försvinner mer och mer för varje generation. De har ingen aning om Kunta Kintes muslimska tro och allt verkar gå förlorat. Men i slutet av boken upptäcker jag att författaren Alex Haley är släkt med Kunta Kinte. Han gör en släktforskning och spårar sina rötter tillbaka till Gambia. Haley är på jakt efter sin identitet, på jakt efter sitt förflutna och sina rötter.

Haley reser med flyg till byn där Kunta föddes. Han träffar byborna och de äldsta männen som är fromma muslimer. I bokens sista scener ser jag att Haley, tillsammans med dessa män, går in i moskén. Han knäböjer i moskén, vilket för mig blir en viktig symbol för Kunta Kintes starka tro och bönen han bad i slavskeppets mörka lastutrymme:

”Fast han inte kunde lägga sig på knä och inte visste åt vilket håll öster var, slöt han ögonen där han låg och bad om Allahs förlåtelse.” (s. 92)

Hans bön blir besvarad många generationer senare, när Alex Haley återvänder till byn och knäböjer i moskén.

“Därpå fick jag gå med med männen in i deras moské, där de bad på arabiska. Jag minns att jag tänkte, där jag låg på knä bland dem: När jag nu har fått reda på var jag kommer ifrån, så förstår jag inte ett ord av vad de säger! Senare fick jag veta att de prisade Allah som hade gett dem tillbaka en man som länge hade varit förlorad.” (s. 405)

Trons ljus slocknade aldrig hos Kunta Kinte, det glödde ständigt djupt inom honom. När tiden var inne, flera generationer senare, tändes lågan och ljuset, trons ljus, igen. Haley och Kunta över flera århundraden, bevisar att tro och identitet kan överleva de svåraste prövningar.

Kunta Kintes bön i slavskeppets mörka lastutrymme påminner mig om Jonahs bön i fiskens mörka buk, som jag har läst om i Koranen.

Och [minns] honom [som slukades av] en väldig fisk. Han övergav [staden] i vredesmod och trodde att Vi ingen makt hade över honom. Men [när han hade fått sitt straff] ropade han i [sin förtvivlans] mörker: “Ingen gudom finns utom Du! Stor är Du i Din härlighet! Jag har i sanning handlat orättfärdigt.” (Koranen 21:87)

Jonah hade fått Guds uppdrag att predika för ett folk, men han gav upp. På vägen hem med skeppet uppstod en storm och han insåg att Gud var missnöjd med honom. Han bad då de andra på skeppet att kasta honom överbord.

När Jonah hamnade i havet blev han uppslukad av en stor fisk och bad i fiskens buk. Gud hörde hans bön och Jonah återvände till den stad som föraktat honom. Där fick han veta att folket hade blivit troende och återvänt till den rätta tron – folket han nästan förlorat hoppet om.

Framtida generationer av Kunta Kinte i Amerika verkade ha förlorat sin tro. Stora skaror muslimska slavar fördes från Afrika till Nordamerika och fick inte utöva sin tro; islam nästan försvann i Nordamerika. Men tron fick bland annat ny kraft, genom Alex Haleys bok “Rötter”. Många afroamerikaner har återvänt till sin muslimska tro, och idag är islam en av de snabbast växande religionerna bland afroamerikaner. Kända afroamerikanska kulturikoner som Malcolm X, Mohammed Ali och Kareem Abdul-Jabbar återvände till sina förfäders muslimska tro.

Försök gjordes att släcka trons ljus, men Gud tillät inte det. Det ger mig tröst idag att veta att Gud är större än de mörka krafter som vill motverka min tro, förbjuda mina symboler, mitt språk, min muslimska identitet. Gud har visat att han inte tillåter att trons ljus slocknar – vare sig i USA, Sverige, Xinjiang i Kina eller Bosnien. Den muslimska tron är här för att stanna.

De vill släcka ut Guds ljus med sina ord, men Gud skall låta Sitt ljus lysa med full styrka, hur förhatligt detta än måste vara för förnekarna av sanningen. (Koranen 61:8)

Om du vill fördjupa dig i denna del av historien då kan du ladda ner min distanskurs Allahs tjänare: afrikanska muslimer förslavade i Amerika. Kursen baserar sig på den historiska berättelsen om hur afrikanska muslimer togs som slavar till Amerika. Kursen tillägnas deras livsberättelser, kamp och offer.