Vid gryning väcker jag den eleganta robotgräsklipparen till liv, en hängiven tjänare som sakta dansar över gräsmattan och befriar mig från tristessens ok.

Denna maskin, trots sitt enkla syfte, skapar en oväntad kedjereaktion och bjuder in en hel värld av levande varelser i dess spår.

Cirka trettio minuter senare, som om det vore en egen inbjuden konsert, ser jag små, livliga sädesärlor skutta på gräsmattan utanför mitt fönster. Lockade av den nyslagna gräsmattan och de möjligheter att finna föda som gräsklipparen har frammanat, dansar dessa nådiga skapelser lugnt på gräsplanen. De kryper i robotgräsklipparens spår och söker efter ny föda med entusiasm.

Det är ett skådespel som får mig att betrakta vårt mänskliga livsdrama, där vi så ofta följer i andras fotspår, ibland utan att vi är medvetna om det.

Sädesärlan har insikten om sitt beroende; dess överlevnad och frodighet hänger på robotgräsklipparen, som skapar möjligheten för dem att hitta sina små byten.

Vi kan inte förneka att vi är resultatet av visdom och insikter från tidigare generationer.

Liksom sädesärlan är beroende av robotgräsklipparen för sin föda, hyllar vi våra andliga lärare för den näring de ger våra själar och hjärtan.

Deras undervisning och insikter är våra vägvisare, som hjälper oss att hitta vår egen andliga sanning och växa som människor.

Vi är alla del av detta eviga dansspel, där vi följer i de andliga mästarnas fascinerande spår och därigenom berikar våra liv och själar.

Lyssna gärna på min poddradioserie Himlens fantastiska fåglar på Koranpodden.