I stället för att enbart inrikta oss på att gripa tjuvar och påföljande straff, kunde vi arbeta för att skapa en värld av större rättvisa, där ingen behöver gå hungrig eller frysa. En person som inte har någon trygghet i sin ekonomi är en person vars inre balans är vacklande. Stölder kommer ofta från extrema nödsituationer.

Detta var en insikt som Yoshida Kenkō (1283–1352), en japansk författare och buddhistisk munk, delar med Umar ibn al-Khattab, muslimernas andra kalif (ledare). I sitt verk Tsurezuregusa (Essäer om sysslolöshet), skriver Yoshida följande intressanta reflektion om brottslighet:

”Det kommer inte att finnas något slut på brottslighet medan världen inte styrs på ett bra sätt, och människor lider av kyla och svält. Det är grymt att låta människor lida och tvinga dem att bryta mot lagen, för att sedan behandla de stackars varelserna som brottslingar. När det gäller hur man ska förbättra människors liv, kan det inte råda någon tvekan om att det skulle gagna de som är underordnade om de i hög ställning upphörde med sina lyxiga och slösaktiga sätt och istället var vänliga och visade ömhet mot folket samt uppmuntrade att bruka jorden. Den verkliga brottslingen måste definieras som en man som begår brott även om han är lika väl matad och klädd som andra.” (s. 76 i boken “Three Japanese Buddhist Monks”)

Umar ibn al-Khattab insåg insiktsfullt att en standardiserad bestraffning inte kunde tillämpas under tider av påtaglig fattigdom.

Han sa:

“Tjuvens hand huggs inte av om han stjäl en bunt dadlar eller under en hungersnödsår.” (Muṣannaf Abd al-Razzāq 18371)

Ahmad ibn Hanbal, kommenterade Umar ibn al-Khattabs ord, på följande sätt:

“Nej, handen huggs inte av för stöld när det finns ett behov av det och människorna lider av svält och svårigheter.”

De politiker som envist förordar strängare och längre fängelsestraff har förbisett denna betydelsefulla insikt, en insikt som delas av Yoshida Kenkō, Umar ibn al-Khattab och Ahmad ibn Hanbal. Snarare än att lasta de redan svaga och straffa de mindre bemedlade är det av större vikt att sträva efter en värld som är präglad av rättvisa. En värld där resurserna fördelas med medkänsla.

Lyssna gärna på mitt samtal med Dharmavajra om likheterna och skillnaderna mellan buddhismen och islam på Koranpodden.