Billebjer omfamnar mig

Thursday, May 15, 2025

Det är 1 maj. Jag har sökt mig till Billebjer, det välkända utsiktsberget på den skånska slätten som bjuder på en vacker vy över Lundaslätten mot Malmö och Köpenhamn. Solen tronar högt på den molnfria himlen. Med sittdyna i ena handen och termos med ångande Earl Grey Persian i den andra har jag tagit min tillflykt till naturen för att skänka själ och kropp en stunds fridfull vila.

Jag har slagit mig ner på en liten klippavsats nära vattenbrynet. Framför mig står en kortvuxen alträd. Att döma av stammens grovlek är vi nästan jämnåriga. Genom dess rundade krona silar solens intensiva strålar och skapar ett behagligt halvdunkel som både skyddar och välkomnar sin tillfälliga gäst.

Stenbrottet i Billebjer, som var i bruk 1943–1946, har förvandlats till en klar vattenspegel under mitt besök. Kristallklart vatten omges av ståtliga träd som sträcker sig mot skyn likt bedjande händer. Vattenytan vilar i stillhet tillsammans med mig. Ibland bryts lugnet av plötsliga små ringar som vidgas över ytan när vindburna löv och kvistar landar mjukt. Småfiskar leker strax under vattenbrynet.

Både mäktiga och späda träd har fallit och sträcker sig nu ut över vattnet. De har skänkt sina liv i tyst hängivenhet till denna källa som en gång närt dem. Vinden är mest stilla men smeker då och då ömt mina kinder. Småfåglarnas sång och det svaga suset genom lövverket bildar en lugnande symfoni i mina öron.​​​​​​​​​​​​​​​​