Fyrtio minuter vid Skryllesjön
Sunday, January 5, 2025
Ett desperat behov drev mig ut i naturen. Efter flera dagars ihållande skånska vindar som hållit mig inomhus, kände jag att jag måste ta mig ut i det fria. Kosta vad det kosta ville.
Färden till Skrylle rekreationsområde strax utanför Lund blev en två timmar lång resa med buss och tåg. Allt för ett besök som skulle vara i fyrtio minuter. Längre kunde jag inte stanna på grund av åtaganden hemma. Men dessa fyrtio minuter visade sig vara ovärderliga i den vindstilla och solbelysta dagen.
Vid ankomsten, styrde jag stegen direkt mot Skryllesjön, ett vattenfyllt stenbrott omvandlat till naturreservat. Där tronar en imponerande mur av sandsten i skiftande färger, format för omkring 540 miljoner år sedan. Att beröra denna uråldriga hårda yta med min mjuka hand var en hisnande upplevelse.
Medan jag förundrades över sandstensformationen upptäckte jag flera björkar som trotsar den hårda muren. Våtbjörken, detta anpassningsbara träd, frodas även på karga, näringsfattiga platser genom sitt rotsystem som effektivt utvinner näring från de översta marklagren. Dess seghet och uthållighet låter den växa där få andra träd skulle överleva.
Livets egna murar möter ibland även mig. Oväntade hinder som dyker upp likt branta klippväggar. Björkarna påminner mig om att med tålamod och ihärdighet kan också jag växa genom motgångar.
Det klara solljuset förvandlade Skryllesjön till en spegel där himlen och molnen lekte på ytan. En plats där himmel och jord smälter samman och blir till ett.
Snön knastrade under mina fötter när jag vandrade mellan stenvägg och sjö. Mellan det hårda och det mjuka. Trots snötäcket värmde solen min kalla kropp och fyllde mig med förnyad livskraft.
Dessa korta utflykter är ibland livsnödvändiga. Stunder då man ger sig tid att iaktta, låter själen vila och tankarna landa. Det blev en betydelsefull stund av återhämtning. När tiden var ute väntade hemfärden. En resa längre än själva besöket vid den spegelblanka Skryllesjön.
